Bönens pelare och föreskrivna delar
Bönens pelare (arkān, sing. rukn) är de moment i bönen som om de inte utförs (oavsett om det är medvetet eller omedvetet) gör bönen ogiltig.
Bönens pelare är följande:
Den inledande takbīr; att inta den stående positionen (om man är fysiskt förmögen till det);
att recitera Sura al-Fātiḥah (förutom om man förrättar bön gemensamt bakom en imam); bugandet (rukūʼ); att resa sig från bugandet; nedfallandet (sujūd); sittandet mellan de två nedfallandena; den sista taŝahhud; att sitta när man läser taŝahhud; den avslutande hälsningen (taslīm); samt att försäkra sig om att varje kroppsdel har intagit korrekt position innan man intar nästa position.
Bönens föreskrivna delar (wājibāt, sing. wājib)
är sådant som om det medvetet utelämnas gör bönen ogiltig. Om de utelämnas till följd av bristande fokusering eller glömska är bönen dock fortfarande giltig, men det utelämnade kan kompenseras genom att genomföra de två kompenserande nedfallandena (förklaras nedan).
Bönens föreskrivna delar är följande:
Övriga takbīr utöver den inledande; att säga ”subḥāna rabbiyal-‘aẓīm” (upphöjd vare min Herre, den Storslagne) en gång; att säga ”sami‘allāhu liman ḥamidah” (Gud lyssnar till den som lovprisar Honom) en gång; att säga ”rabbanā wa lakal-ḥamd” (vår Herre, Dig tillkommer all lov och pris) en gång; att säga ”subḥāna rabbiyal-a‘lā” (upphöjd vare min Herre, den Högste) en gång; att säga rabbiĝfirlī (Herre, förlåt mig) en gång när man sitter mellan de två nedfallandena; samt den första taŝahhud. Dessa föreskrivna moment kan kompenseras genom de två kompenserande nedfallandena. Övriga moment som beskrivits i genomgången tillhör bönens rekommenderade delar (sunan aṣ-ṣalāh). De är just rekommenderade att göra, men att utelämna dem gör inte bönen ogiltig.
