Förbjudna typer av klädsel

Förbjudna typer av klädsel

  1. Klädsel som visar de privata delarna. Muslimer är ålagda att dölja sina privata delar med lämplig klädsel. I Koranen sägs: Söner av Adam! Vi har gett er ting som ni kan skyla er nakenhet [och pryda er] med… (Sura al-A‘rāf, 7:26) Islam har fastställt anständighetsnormer för såväl män som kvinnor. För män gäller att området mellan naveln och knäna måste döljas. Kvinnor som är i närvaro av män utan släktband till dem måste dölja hela sina kroppar utom ansikte och händer. Islam föreskriver också att klädseln ska vara tillräckligt löst sittande för att dölja kroppen ordentligt. Åtsittande och genomskinlig klädsel är därför inte tillåten i islam. Profeten b varnade de människor som inte klädde sig anständigt och kallade dem ”kategorier människor i helveteselden” där en är ”kvinnor som är klädda men ändå nakna”.
  2. Klädsel som innebär att klä sig som eller imitera det motsatta könet. Denna typ av klädsel är strängt förbjuden i islam och att klä sig så betraktas som en av de stora synderna. Häri ingår också att imitera sätt att tala, gå och röra sig, ty Guds sändebud b förbannade män som bär kvinnokläder och kvinnor som bär manskläder. (Sunan Abu Dāwūd: 2380) Han förbannade också män som gjorde sig lika kvinnor, och kvinnor som gjorde sig lika män. Genom att uppmana män och kvinnor att använda olika klädsel tar islam hänsyn till de biologiska skillnaderna mellan dem och uppmuntrar dem att agera i enlighet med sunt förnuft och den rena inre natur (fiṭrah) som finns nedärvd i alla människor.

Det är förbjudet att bära kläder som imiterar ickemuslimers traditionella klädsel eller klädsel med religiös betydelse.

    1. Klädsel som inbegriper imitation av ickemuslimers traditionella klädsel, som till exempel munkars och prästers klädsel eller att bära ett kors. Här ingår också klädsel typisk för en viss religion och klädsel av religiös betydelse. Profeten b sa: ”Den som imiterar ett folk är en av dem.” (Sunan Abu Dāwūd: 4031) Imitation av denna typ är ett tecken på svaghet och brist på självförtroende i den sanning man har antagit. Att bära klädsel som är dominerande i det område man bor i och som bärs av de flesta ickemuslimer där innebär dock inte imitation, ty med undantag för uttryckligen förbjudna plagg använde Profeten b klädsel som var vanlig bland Qurayshs avgudadyrkare.
    2. Klädsel som bärs av högfärd och fåfänga. Profeten b sa: ”Den som i sitt hjärta har högmod så lite som tyngden av en atom kommer inte in i paradiset.” (Ṣaḥīḥ Muslim: 91) Detta är skälet till att islam varnar för att i högfärd låta sina kläder släpa i marken. Profeten sa b: ”På Uppståndelsens dag kommer Gud inte ens att titta på dem som i högfärd låter sina kläder släpa i marken.” (Ṣaḥīḥ al-Buk̂ārī: 3465; Ṣaḥīḥ Muslim: 2085) Islam varnar också för att bära den så kallade libās aŝ-ŝuhrah (prålig, vräkig klädsel). Termen åsyftar i själva verket en rad saker, bland annat alla former av underlig klädsel som har drag som drar till sig allmänhetens uppmärksamhet och gör bäraren känd för det; klädsel som är ”ökänd” till följd av sin typ eller sin starka och motbjudande färg; samt alla former av klädsel som gör bäraren av den till föremål för högfärd och berömmelse som drar alltför stor uppmärksamhet till honom eller henne. Profeten b sa: ”Den som i denna värld bär kläder präglade av ŝuhrah kommer Gud på Domedagen låta bära förödmjukande klädsel.” (Musnad Aḥmad: 5664; Sunan Ibn Mājah: 3607)

Överdådig klädsel är förbjuden, men vad som är överdådigt varierar beroende på inkomst och ekonomiska skyldigheter. .

  1. För män klädsel som är gjord av siden eller är utsmyckad med guld eller siden. Med hänvisning till guld och siden sa Profeten b vid ett tillfälle: ”Detta är förbjudet för män bland mina efterföljare, men tillåtet för kvinnor.” (Sunan Ibn Mājah: 3595; Sunan Abu Dāwūd: 4057) Med siden avses rent silke som fås från silkesmaskens kokong.
  2. Överdådig klädsel. Profeten b sa vid ett tillfälle: ”Ät, ge välgörenhet och bär kläder. Låt ingen överdrift eller högfärd blandas in i det ni gör.” (Sunan an-Nasaʼi: 2559) Sätt att klä sig kan dock variera beroende på ens sociala ställning. Den som är välbärgad kan skaffa sig kläder som en mindre bemedlad inte har råd med på grund av inkomst, ekonomisk status och andra finansiella skyldigheter. Ett klädesplagg som för en mindre bemedlad person kan vara ett slags överdåd kanske inte är det för en välbärgad person.