Fastebrytandets högtid – eid (ʻīdul-fiṭr)

Fastebrytandets högtid – eid (ʻīdul-fiṭr)

Högtider representerar tydliga religiösa ritualer. När Profeten b anlände till Medina fann han att människorna där hade avsatt två dagar under året för nöjen. Han frågade: ”Vad är dessa dagar?” ”Innan islams ankomst brukade vi roa oss och ha roligt på dessa dagar”, svarade de. Profeten b sa då: ”Gud har gett er två bättre dagar: ʻīdul-fiṭr och ʻīdul-aḍhā.” (Sunan Abu Dāwūd: 1134) Vid ett tillfälle förklarade han att högtider representerar den religion som de som firar den har, och noterade: ”Varje folk har en högtid, och detta är vår högtid.” (Ṣaḥīḥ al-Buk̂ārī: 909; Ṣaḥīḥ Muslim: 892)

Innebörden av ‘īd (eid) i islam

Eid är en dag för fest och glädje. Denna dag ger muslimer uttryck för sin glädje och sin tacksamhet mot Gud l för att ha väglett dem till sanningen och för att ha hjälpt dem att fullgöra fastan under ramadan. De delar glädjen med alla genom att sätta på sig sina bästa kläder, ge till de fattiga och de behövande, och delta i tillåtna firanden och festligheter som gör alla glada och påminner dem om Guds gåvor till dem.

 

Muslimska högtider

I islam finns bara två högtider under året och muslimer ska inte fira några andra dagar än dem. De två är: (1) fastebrytandets högtid (ʻīdul-fiṭr) som firas den första dagen i månaden ŝawwāl, och (2) offerhögtiden (ʻīdul-aḍhā) som firas den tionde i månaden d̂ul-ḥijah.

Fastebrytandets högtid eid (‘īdul-fiṭr)

Īdul-fiṭr infaller den första dagen i månaden ŝawwāl och markerar slutet på den månadslånga fastan i ramadan. På samma sätt som fastan under ramadan är en dyrkanshandling är också firande av ʻīdul-fiṭr en dyrkanshandling genom vilken muslimerna uttrycker sin tacksamhet mot Gud l för att ha gjort det möjligt för dem att genomföra den, och för att ha låtit sin nåd flöda över dem. I Koranen sägs: … Håll [fastan under den föreskrivna] perioden och prisa Gud som har väglett er – kanske skall ni visa [Honom] tacksamhet. (Sura al-Baqarah, 2:185)

Vad görs på dagen för eid?

  1. Förrättande av eid-bönen. Islam understryker att eid-bönen ska förrättas. Faktum är att den var en av de saker som Profeten konsekvent utförde och också uppmanade inte bara män utan också kvinnor och barn att delta i. Tiden för den börjar när solen har stigit till en spjutslängd (lite över en meter) över horisonten och pågår till dess den har passerat zenit.. Beskrivning: Eid-bönen består av två böneenheter (rak‘ah) i vilka imamen reciterar Koranen med hörbar röst, och efter vilka han håller en predikan (k̂uṭbah) i två delar. Till skillnad från de vanliga dagliga bönerna säger man i början av varje enhet i denna bön flera takbīr (Allāhu akbar). I början av den första enheten sägs sju stycken och i början av den andra enheten sägs sex stycken. De bedjande följer här imamen och gör och säger det han gör och säger.

 

  1. Betalning av zakātul-fiṭr (fastebrythögtidens renande föreskrivna skatt) Gud l har ålagt zakātul-fiṭr för var och en som har ett överskott av livsmedel. Skatten består av en ṣāʻ av vanliga basvaror och ska ges till muslimska fattiga och behövande så att ingen ska lida brist på mat på dagen för eid. Värdet på zakātul-fiṭr kan också betalas i pengar om det är den enda möjligheten. Tiden för att betala den: Zakātul-fiṭr ska betalas någon gång från det att solen går ner på ramadans sista dag till tiden för eid-bönen. Den kan dock också betalas en eller ett par dagar tidigare. Zakātul-fiṭr består av en ṣāʻ av vanliga basvaror, till exempel ris, vete eller dadlar. En ṣāʻ är ett volymmått. Men att mäta det i vikt är lättare för att uppnå ett mer exakt nutida mått. En ṣāʻ motsvarar då ca 3 kg. En muslim måste betala den för sig själv och för alla som han är försörjnings-skyldig för såsom hustru och barn. Det rekommenderas att även betala den för ett ännu ofött barn. Profeten b ålade den som ”bot för obscent språk som använts under fastan och för att förse de behövande med mat. För dem som betalar den före eid-bönen accepteras den som zakātul-fiṭr, men för dem som betalar den efter eid-bönen tas den endast emot som vanlig välgörenhet (ṣadaqah). (Sunan Abu Dāwūd: 1609)
  2. Denna högtidsdag sprider muslimer glädje och munterhet till alla familjemedlemmar, unga och gamla, män och kvinnor, genom att tillhandahålla alla möjliga typer av tillåten underhållning. De bär sina bästa och finaste kläder och äter och dricker, ty att göra så är en dyrkanshandling. Att fasta denna dag är strängt förbjudet.
  3. För att uttrycka tacksamhet mot Gud l för att ha möjliggjort för dem att fullgöra fastan under ramadan reciterar de takbīr under natten före eid och fram till dess imamen kommer för att förrätta eid-bönen. I Koranen sägs: Håll [fastan under den föreskrivna] perioden och prisa Gud som har väglett er – kanske skall ni visa [Honom] tacksamhet. (Sura al-Baqarah, 2:185)

Takbīr vid denna högtid utsägs på följande sätt: Allāhu akbar, Allāhu akbar, lā ilāha illa Allāh, Allāhu akbar, Allāhu akbar, walillāhil-ḥamd (Gud är Den störste, Gud är Den störste, det finns inte någon som har rätt att dyrkas utom Gud, Gud är Den störste, Gud är Den störste, all lovprisning tillhör Gud).

 

Man kan också recitera följande: Allāhu akbaru kabīran, wal-ḥamdu lillāhi kat̂īran, wa subḥān-Allāhi bukratan wa aṣīlā (Gud är Störst, Den Störste; ständigt lovprisad vare Gud, upphöjd vare Gud dag och natt). Män utsäger vanligen takbīr med hörbar röst men utan att störa andra, medan kvinnor utsäger den tyst.