Innebörden av dyrkan (ʻibādah)

Det arabiska ordet ”ʻibādah” inbegriper alla de ord och handlingar som Gud l älskar och godkänner och som Han har påbjudit eller rekommenderat, oavsett om det rör publika dylika såsom den föreskrivna bönen, zakat eller vallfärd; eller dolda såsom kärlek till Gud l och Hans sändebud, förtröstan på Honom eller bön om hjälp från Honom.

 

Dyrkan omsluter alla tillvarons aspekter

Alla goda handlingar som utförs med goda avsikter betraktas som dyrkanshandlingar för vilka människan kommer att belönas.

Var och en av den troendes handlingar är en dyrkanshandling (ʻibādah) om avsikten med att göra dem är att komma Gud l närmare. Dyrkansbegreppet i islam är således inte begränsat till religiösa ritualer såsom bönen och fastan, utan inbegriper alla goda handlingar som utförs med goda avsikter. På så sätt betraktas en muslims alla goda handlingar som dyrkanshandlingar för vilka han kommer att få belöning i livet efter detta. Om han till exempel äter, dricker eller sover för att få styrka att lyda Gud l kommer han att belönas för denna avsikt. En muslim lever på detta sätt hela sitt liv för Guds skull. Att äta för att få styrka att lyda Gud l, att gifta sig för att hålla sig borta från otillåtna sexuella förbindelser, att söka kunskap, att ta en examen, att göra upptäckter, en hustrus omsorg om make, barn och hem är alla dyrkanshandlingar så länge de åtföljs av goda avsikter.

Skälet till att djinnerna och människorna skapades

Gud l säger: Jag har skapat djinnerna och människorna enbart för att de skall dyrka Mig. Jag begär ingen försörjning och ingen föda av dem. Det är Gud som drar försorg [om skapelsen], den Starke, den Orubblige. (Sura ad̂-D̂āriyāt, 51:56-8)

I versen berättar Gud l för oss att syftet med att skapa djinnerna och människorna är att de ska dyrka Honom. Han är dock inte i behov av deras dyrkan utan det är tvärtom de som på grund av sitt totala beroende av Honom är i behov av att dyrka Honom.

Den människa som försummar en skyldighet mot sin skapare och ger fritt spelrum för de världsliga njutningarna utan att begrunda den gudomliga bakgrunden till sin existens, blir som vilket djur som helst utan några privilegier alls i förhållande till andra djur. Djur äter och följer sina instinkter på samma sätt men de kommer inte likt människan att ställas till svars på Domedagen: …De som framhärdar i att förneka sanningen skall [under en tid] få njuta av livet och inta sin föda som boskapen betar; därefter skall [den eviga] elden bli deras slutliga boning. (Sura Muḥammad, 47:12) Genom att förneka sina skyldigheter mot sin Herre blir dessa människor som djur men i motsats till djur kommer de att straffas för sin olydnad, ty till skillnad från djur har de fått sig tilldelat intelligensens gåva.

Gudsdyrkans pelare

För att dyrkan (ʻibādah) ska vara giltig och tas emot måste den uppriktigt och ärligt riktas mot Gud ensam l och göras i enlighet med Hans sändebuds sunna.

Den dyrkan som Gud l har påbjudit är baserad på två viktiga pelare:

Den första pelaren: fullständig ödmjukhet och fruktan

Den andra pelaren: oinskränkt kärlek till Gud

Innebörden är att den dyrkan (ʻibādah) som Gudlhar påbjudit för Sina tjänare måste åtföljas av (1) fullständig underkastelse, ödmjukhet och fruktan inför Gud l, samt (2) oinskränkt kärlek till Honom där Han är den ende som man åkallar och ber om hjälp.

Kärlek som inte åtföljs av fruktan och ödmjukhet, såsom kärlekt till mat eller till rikedom, kan inte ses som dyrkan. På samma sätt kan inte fruktan som inte åtföljs av kärlek, såsom fruktan för ett vilt djur eller för en tyrannisk härskare, betraktas som dyrkan. För att en handling ska kunna bli en dyrkanshandling måste såväl kärlek som fruktan riktad mot Gud l finnas närvarande.

Gudsdyrkans villkor

För att dyrkan (ʻibādah) ska vara giltig och tas emot måste två villkor vara uppfyllda:

 

Uppriktighet: Dyrkan måste uppriktigt och ärligt riktas mot Gud l ensam.

Vägledning: Dyrkan måste vara i enlighet med den vägledning som Guds sändebud b ger.

I Koranen understryks detta: …De som med hela sitt väsen underkastar sig Guds vilja och som gör det goda och det rätta skall få sin fulla lön av sin Herre och de skall inte känna fruktan och ingen sorg skall tynga dem. (Sura al-Baqarah, 2:112)

Att ”med hela sitt väsen underkasta sig Guds vilja” innebär att bli varse monoteismens essens genom att uppriktigt dyrka Gud ensam.

Att ”göra det goda och det rätta” innebär att följa Guds påbud och Guds sändebuds vägledning (sunna).

Värt att notera här är dock att villkoret att följa Profetens vägledning endast rör rena dyrkanshandlingar som bön, fasta och åminnelse av Gud, och inte sådana handlingar som faller under den allmänna innebörden av dyrkan. Härvid avses sådant som man gör med en god avsikt i syfte att få belöning från Gud l, till exempel att träna för att få styrka att kunna dyrka Gudlbättre eller att idka handel för att försörja sin familj. När det gäller sådana handlingar är det tillräckligt att se till att man inte bryter mot Profetens vägledning eller begår förbjudna handlingar.