Ockerränta (ribā)
Ockerränta (ribā) är att lägga en avgift på en kredit eller andra lånade tillgångar ovanpå det lånade beloppet och på det sättet göra en vinst på lånet. På grund av den skada och orättvisa ett sådant förfarande medför är detta strängt förbjudet i islam.
Det finns fyra typer av ribā men den allvarligaste och mest förbjudna är den som har med lån och skulder att göra. I denna typ inräknas alla belopp utöver det ursprungliga låne- eller skuldbeloppet.
- Ockerränta (ribā) på skulder
Denna typ av ribā är alltid närvarande i en skuldförbindelse där låntagaren är ålagd att till fordringsägaren betala ett belopp utöver det ursprungliga skuldbeloppet.
Exempel: Oskar lånar 1 000 kronor av Martin och lovar att betala tillbaka om en månad. Efter en månad inser dock Oskar att han inte kan betala så snabbt. Fordringsägaren Martin bestämmer då att Oskar antingen betalar hela summan direkt eller betalar 1 100 kronor efter ytterligare en månad. Om han då fortfarande inte kan betala kommer Martin att vänta en månad till med att kräva in skulden på villkor att Oskar då betalar honom 1 200 kronor.
- Ockerränta (ribā) på lån
Denna typ av ribā är för handen när en person tar ett lån från en annan person eller en bank som enligt ett upprättat kontrakt stipulerar att låntagaren till kreditorn ska betala en årlig ränta som båda parter är överens om, till exempel 5 %, på det lånade beloppet.
Exempel: Oskar är intresserad av ett hus som är värt 1 000 000 kr men har inte tillräckligt med pengar för att köpa det. Han tar då ett lån från en bank med villkoret att han över en period på fem år ska betala banken 1 500 000 kr i månatliga avbetalningar, dvs. banken tar ut en ränta på sammanlagt 500 000 kr.
Ribā är strängt förbjuden i islam och är en av de stora synderna om lånet betalas av med ränta, oavsett om det handlar om ett investeringslån för att finansiera en näringsverksamhet, om att förvärva en viktig tillgång som ett hus eller annan egendom, eller om ett konsumtionslån.
Att förvärva någonting på avbetalning till ett pris som är högre än det pris man skulle betala kontant är dock inte att betrakta som ribā.
Exempel: En försäljare ger en person valet att köpa köksutrustning för 10 000 kr och betala allt direkt eller betala 12 000 med månatliga avbetalningar till försäljaren av utrustningen.

