Skadliga följder av ockerränta (ribā) för individen och samhället

Islam har strängt förbjudit ockerränta (ribā) på grund av den stora skada den tenderar att åsamka både individ och samhälle. Sådana skadliga följder kan vara:

  1. Den skapar allvarlig oreda i fördelningen av tillgångar och vidgar klyftan mellan rika och fattiga

Ockerränta (ribā) tenderar att koncentrera rikedom till ett fåtal individer och hindra den från att kunna användas för samhällets allmänna bästa. Den orsakar då en orättvis fördelning av tillgångar och resurser och delar in samhället i en liten mycket välbärgad minoritet och en stor fattig och missgynnad majoritet, något som vanligen skapar spänningar och brottlighet.

  1. Den uppmuntrar slösaktiga utsvävningar

Att lån från kreditgivare som tar ränta på lånen har blivit vanligare än någonsin har uppmuntrat många människor att bli stora slösare. Genom att låna pengar från dessa kreditgivare för att fylla alla möjliga behov tenderar de att spendera mängder på lyxartiklar, bara för att sedan tyngas av skulder som de har svårt att betala tillbaka och som gör dem oroade, stressade och deprimerade.

  1. Den minskar incitamenten för investerare att investera i projekt med en bestående nytta

Lockade av de stora vinster som systemet med ockerränta (ribā) tillåter investerare att göra på sitt kapital avstår de från att investera det i industri-, jordbruks- eller kommersiella projekt, oavsett hur nyttiga dessa skulle kunna vara för samhället, eftersom de tycker att dessa projekt är riskfyllda och kräver en hel del ansträngning.

  1. Den drar undan all välsignelse från tillgången och leder till ekonomisk kris

Alla ekonomiska kriser som drabbat finansiella institutioner eller individer har i huvudsak berott på att man har framhärdat i ockerverksamhet. Detta är ett skäl till att sådana transaktioner är fråntagna all välsignelse, i motsats till välgörenhetshandlingar som välsignar tillgångar och ökar dem. I Koranen sägs: Gud utplånar vinsten av ockret men låter allmosornas värde växa. (Sura al-Baqarah, 2:276)