Tro på ödesbestämmelsen – Tron (imān) består av sex pelare

Tro på ödesbestämmelsen

Vad innebär tron på ödesbestämmelsen?

Innebörden är en fast övertygelse om att allt, gott likaväl som ont, sker av Guds vilja. Gudlgör det Han vill. Ingenting kan ske utan att Han vill det, och inte ens något som motsvarar så lite som en atoms vikt undgår Hans kännedom. Han befaller emellertid också Sina tjänare att göra vissa saker och förbjuder andra, och ger dem därmed fri vilja. De kan göra som de önskar utan att tvingas till någonting mot sin vilja. Gudlskapade såväl dem själva som deras förmåga till olika saker. I Sin nåd vägleder Han den Han vill, och i Sin absoluta visdom låter Han den Han vill gå vilse. Gudlkommer inte att förhöras om det Han gör, men människor kommer att förhöras om det de gör.

Tron på ödesbestämmelsen är en av trons pelare. När Profeten b vid ett tillfälle tillfrågades om tron sa han: ”Det är att tro på Gud, Hans änglar, Hans skrifter, Hans sändebud, den Yttersta dagen, och att tro på ödesbestämmelsen och det goda och det onda i den.” (Ṣaḥīḥ Muslim: 8)

Vad ingår i tron på den gudomliga bestämmelsen?

Tron på Guds bestämmelse innefattar följande:

  • En tro på att Gudlkänner till allting och att Han visste allt om Sina skapelser redan innan Han skapade dem. Hans förhandskunskap inbegriper deras försörjning, deras utmätta tid i livet, deras ord och handlingar, det som de avslöjar och det som de döljer, samt vilka som kommer att släppas in i paradiset och vilka som kommer att skickas till helvetets eld. I Koranen sägs: Han är Gud; ingen gudom finns utom Han! Han känner allt det som är dolt för människor liksom det som de kan bevitta… (Sura al-Ḥaŝr, 59:22) .
  • En tro på att Gudli enlighet med sin förhandskunskap dokumenterade allt som kommer att existera på den Bevarade tavlan. I Koranen sägs: Ingen olycka drabbar jorden och inte heller er själva utan att den förts in i [Vår] bok, innan Vi sätter den i verket… (Sura al-Hadīd, 57:22)
  • En tro på att Guds vilja är absolut och inte kan blockeras eller utmanas av vem eller vad det vara månde. Allting sker i enlighet med Hans vilja. Det Han vill sker också och det Han inte vill kan omöjligen ske. I Koranen sägs: Men ni kan bara vilja [det] i den mån Gud, världarnas Herre, vill [att ni följer denna väg]. (Sura at-Takwīr, 81:29)
  • En tro på att Gudlär upphov till allting, att Han är den ende skaparen bredvid vilken ingen annan skapare finns, att allt som existerar skapades av Honom och att Han har makt över allting. I Koranen sägs: Han som har skapat allt och gett det [skapade] dess rätta utformning. (Sura al-Furqān, 25:2)

 

Människan har fri vilja, fritt val och förmåga att göra som hon vill

I Koranen sägs: Vi har visat henne [hennes] väg, [och det är sedan hennes sak] att antingen visa tacksamhet [och följa vägledningen] eller att visa otacksamhet och så förneka [Oss]. (Sura al-Insān, 76:3)

Tron på ödesbestämmelsen medför inte på något sätt att människan inte har fri vilja eller kan välja sina handlingar. Belägg för detta finns i såväl islamiska skriftliga källor som i den fysiska verkligheten.

I Koranen sägs: Så kommer sanningens dag att vara. Låt då den som så vill, försöka finna vägen tillbaka till sin Herre [medan det är tid]! (Sura an-Naba’, 78:39)

Om människans förmåga och vilja att göra som hon vill säger Koranen: Gud lägger inte på någon en tyngre börda än han kan bära. Det goda han har gjort skall räknas honom till förtjänst och det onda han har gjort skall läggas honom till last. (Sura al-Baqarah, 2:286)

Utifrån konkret erfarenhet i den fysiska världen vet var och en att man har fri vilja och förmåga att göra det man vill. Med dessa kan man välja mellan olika alternativ. Vissa saker, som att gå, kan man göra viljemässigt, medan andra, som att darra eller plötsligt falla, omöjligen kan göras viljemässigt. Det återstår att säga att människans vilja och förmåga bara kan aktiveras i harmoni med Guds. I Koranen sägs: Denna [skrift] är ingenting mindre än en påminnelse till alla människor –  till dem av er som vill följa en rak väg. Men ni kan bara vilja [det] i den mån Gud, världarnas Herre, vill [att ni följer denna väg]. (Sura at-Takwīr, 81:27-29)

Att använda ödesbestämmelsen som en ursäkt för att begå synder

Skyldigheterna att uppfylla religiösa plikter, följa gudomliga påbud och undvika sådant som är gudomligt förbjudet är beroende av människans fria vilja och förmåga att göra som hon vill. Följaktligen belönas de rättfärdiga för att de väljer rättfärdighetens väg medan de orättfärdiga straffas för att de väljer orättfärdighetens väg.

Gudlålägger oss inte något som ligger bortom vår förmåga, och Han vill inte att någon av oss ska använda gudomlig bestämmelse som ursäkt för att försumma de religiösa skyldigheterna.

Gudlhar skänkt oss fri vilja och förmåga att välja och har i klartext visat vilken väg som är rättfärdighetens och vilken som är orättfärdighetens. Därför har den olydnad som följer av trots mot Gudlsitt ursprung i våra egna val, och vi får själva ta konsekvenserna av dessa val.

Förtjänster med tron på ödesbestämmelsen

Tron på den gudomliga bestämmelsen är förtjänstfull på flera sätt i människors liv:

  1. Den är en av de främsta incitamenten för att handla på ett sätt som behagar Gudli detta liv. De troende är beordrade att efter bästa förmåga göra sitt yttersta, i förtröstan på Gud. De tror att ingenting de gör kan resultera i någonting utan Guds vilja, ty Gudlhar skapat orsak och verkan. Vid ett tillfälle sa Profeten b: ”Värna det som ger dig fördelar [i livet efter detta], sök hjälp från Gud och tappa inte modet. Om något oangenämt händer dig – säg då inte: ’Om jag hade gjort si eller så hade det eller det hänt i stället.’ Säg hellre: ’Qadarallāhu wa mā shā’a fa‘ala’ (detta är Guds bestämmelse, och Han gör vad Han vill), ty orden ’om bara’ drar igång Satans verk.” (Ṣaḥīḥ Muslim: 2664)

  2. Tron på ödesbestämmelsen hjälper människan att bli medveten om sitt egenvärde och försöka komma bort från självgodhet och högdragenhet, ty hon vet att hon inte vet vad som är föreskrivet för henne. Detta får henne att erkänna sin svaghet och sitt behov av Gud, och manar henne därmed att ständigt vända sig till Honom. Människan blir i allmänhet lite mallig när någonting gott händer henne, och betryckt och nedslagen när någonting dåligt drabbar henne. Tron på ödesbestämmelsen skyddar henne från högdragenhet i goda tider och modfälldhet i svåra tider, ty hon vet att saker och ting sker i enlighet med Guds bestämmelse och förhandskunskap.

  3. Tron på ödesbestämmelsen hjälper till att besegra synden avund. En sann troende avundas inte människor för de gåvor Gudlskänker dem, ty han vet att det är Gudlsom har beviljat dem dessa belöningar och att avund mot andra är liktydigt med att motsätta sig Guds bestämmelse.

  4. Den fyller den troendes hjärta med mod och stärker hans målmedvetenhet då han ställs inför svårigheter, ty han vet att hans världsliga försörjning och utmätta tid på jorden redan är bestämd av Gudloch att ingenting kommer att hända honom utöver det som Gudlhar föreskrivit för honom.

  5. Den ingjuter trons många realiteter i honom. Som en konsekvens söker han ständigt Guds hjälp, sätter sin tillit till Honom efter att ha gjort det som förväntas av honom, och förevisar alltid sitt behov Gudlsom är Den som ger honom stöd för att hålla sig kvar på den rätta vägen

  6. Den ger honom tillförsikt och fyller hans hjärta med lugn och förnöjsamhet, ty han vet att det som har gått honom förbi inte var avsett att drabba honom, och att det som har drabbat honom inte var avsett att gå honom förbi.