Tro på den Yttersta dagen – Tron (imān) består av sex pelare

Tro på den Yttersta dagen

Innebörden av tron på den Yttersta dagen

En fast övertygelse om att Gudlkommer att väcka människor ur deras gravar och sedan döma dem utifrån deras handlingar. De som förtjänar paradiset kommer att skickas dit och de som förtjänar helvetets eld kommer att skickas dit.

Tron på den Yttersta dagen är en av trons artiklar och tron är inte giltig utan en tro på den dagen. I Koranen sägs: …Sann fromhet äger den som tror på Gud och den Yttersta dagen… (Sura al-Baqarah, 2:177)

Varför lägger Koranen betoning på tron på den Yttersta dagen?

Koranen betonar tron på den Yttersta dagen och uppmärksammar den vid ett flertal tillfällen genom att använda olika arabiska uttrycksformer och koppla den Yttersta dagen till tron på Gud.

Skälet är att tron på den Yttersta dagen är en nödvändig följd av tron på Gudloch Hans absoluta rättvisa.

Gudlgodtar inte orättvisa. Han kommer inte låta missdådare gå ostraffade lika lite som Han kommer svika de förfördelade genom att inte se till att de får upprättelse för den orätt som begåtts mot dem, eller göra de rättfärdiga missnöjda genom att inte belöna dem för deras rättfärdighet. Många är de som har ägnat sina liv åt att förtrycka andra och dött utan påföljd, och många är de som har utsatts för grava orättvisor och dött utan att ha fått upprättelse för de oförrätter som begåtts mot dem. Konsekvensen är att det måste finnas en annan tillvaro där de rättfärdiga kommer att belönas och de orättfärdiga straffas – en verklighet där alla får vad de förtjänar av belöning och straff.

Islam lär oss att rädda oss från helvetets eld genom att vara vänliga mot andra, om det så bara är genom att ge en halv dadel i välgörenhet.

Vad innebär tron på den Yttersta dagen?

Tron på den Yttersta dagen innefattar en rad saker:

  1. Tro på den slutliga återuppståndelsen och samlingen. Det betyder att Gudlkommer att väcka människor till liv i deras gravar och varje själ kommer att återvända till sin kropp. Människor kommer sedan att ställas inför alla världars Herre för att få sin dom. De kommer att samlas på en enorm plan slätt, nakna och barfota på det sätt som Gudlförst skapade dem.

Tron på de dödas återuppståndelse är förvisso bekräftad av skriftliga belägg i Koranen och sunna och har påvisats såväl rationellt som via människans inre natur (fiṭrah). Vi har därför en fast tro på att Gudlkommer att väcka de döda i deras gravar, att deras själar kommer att återvända till respektive kropp och att alla människor kommer att ställas inför världarnas Herre för att dömas.

I Koranen sägs: En gång måste ni dö, och därefter skall ni väckas till nytt liv på Uppståndelsens dag. (Sura al-Mu’minūn, 23:15-6)

Alla gudomliga skrifter har bekräftat detta faktum och slagit fast att Guds visdom bakom skapelsen av människorna är att fastställa en yttersta dag på vilken Han kommer att döma dem för att ha följt eller avvisat de påbud som Han har sänt ner till dem via Sina sändebud. I Koranen sägs: Trodde ni att Vi skapade er för nöjes skull och att ni inte skulle föras tillbaka till Oss? (Sura al-Mu’minūn, 23:115)

Några skriftliga belägg från Koranen för återuppståndelse

  • Det var Gudlsom skapade människan från början och Han kan föra henne tillbaka till livet. I Koranen sägs: Han är Den som inleder skapelsen och som, när tiden är kommen, skall förnya den; det är en lätt sak för Gud. (Sura ar-Rūm, 30:27) Som svar på påståendet att det är omöjligt för förmultnade ben att åter leva säger Gud l: Säg: “Han som först skapade dem skall ge dem [nytt] liv…” (Sura Yā Sīn, 36:79)

 

  • När jorden är karg och ofruktbar låter Gudlregn falla över den, och den lever upp igen och växer och frodas och frambringar den ljuvligaste grönska. Den som kan bringa den till liv kan också bringa de döda till liv. I Koranen sägs: Och med [Vår] välsignelse sänder Vi ned regn från skyn och låter med detta trädgårdar växa upp och [fält med] brödsäd och höga palmer med täta klasar av dadlar för [Våra] tjänares försörjning. Så skänker Vi liv åt död jord [och] så skall Vi låta er stiga fram [till nytt liv]. (Sura Qāf, 50:9-11)

 

  • Varje förnuftig människa medger att den som klarar av någonting som är krävande också klarar av någonting som inte är lika krävande. Om det är så att Gudlhar skapat de sagolika himlarna, den vidsträckta jorden och alla de fantastiska stjärnorna kan Han också med lätthet föra redan förmultnade ben tillbaka till livet. I Koranen sägs: Skulle inte himlarnas och jordens Skapare förmå återskapa dem [som har dött] sådana de var? Jo, helt visst! Han är Den som har skapat allt, som har kunskap om allt.  (Sura Yā Sīn, 36:81)

 

  1. Tro på domen och gärningarnas vågskål: Gudlkommer att döma människor utifrån deras gärningar under det världsliga livet. De som tillber Gud ensam och följer Honom och Hans sändebud Muhammed kommer att få ett milt domslut. För dem som begår den oförlåtliga synden shirk och trotsar Honom väntar dock en tung dom.

Människors handlingar kommer att vägas på en enorm våg. De goda handlingarna kommer att läggas i en vågskål och de dåliga handlingarna kommer att läggas i den andra vågskålen. De vars goda handlingar väger tyngre än de dåliga kommer att släppas in i paradiset, medan de vars dåliga gärningar väger tyngre än de goda kommer att skickas till helvetets eld. Gudlbehandlar ingen orättvist.

Gudlsäger: På Uppståndelsens dag skall Vi ställa fram rättvisande vågar och ingen skall då lida den minsta orätt. [Allt,] till och med det som väger så litet som ett senapskorn, skall Vi dra fram i ljuset. Det är Vi som bäst håller räkning på allt. (Sura al-Anbiyyā’, 21:47)

  1. Paradiset och helvetets eld: Paradiset är den eviga sällhetens plats vilken Gud l har förberett för de gudfruktiga människor som har följt Gud och Hans sändebud. Där kommer de att finna allt som deras hjärtan efterfrågar och allt som deras ögon finner behag i.

Gudlväcker Sina tjänares vilja att tävla med varandra i att lyda Honom och bli insläppta i paradiset genom att säga: Och tävla med varandra om er Herres förlåtelse och ett paradis, lika vidsträckt som himlarna och jorden, som står berett att ta emot de gudfruktiga. (Sura Ᾱl ʻĪmrān, 3:133)

Helvetets eld däremot är det eviga straffets boning som Gudlhar förberett för de icketroende som har avvisat Gudloch trotsas Hans olika sändebud. Där kommer de att finna alla slags ofattbara och skrämmande bestraffningar och plågor.

Gudlvarnar Sina tjänare för helvetets eld genom att säga: Om ni inte gör detta – och ni kommer inte att göra det – frukta då elden, vars bränsle är människor och stenar och som hålls i beredskap att ta emot dem som förnekar sanningen. (Sura al-Baqarah, 2:24)

Vi ber Dig, Gud l, att släppa in oss i paradiset och hjälpa oss att säga och göra sådant som för oss närmare dit, och vi söker skydd hos Dig från helvetets eld och från ord och handlingar som för oss närmare dit.

  1. Bestraffning och sällhet i graven: Vi tror att döden är ett faktum. I Koranen sägs: Säg: “Dödens ängel, som har satts att vaka över er, skall [en dag] samla in era själar och därefter förs ni åter till er Herre.” (Sura as-Sajdah, 32:11)

Ingen kommer undan döden och vi tror att oavsett på vilket sätt en person dör eller blir dödad sker det därför att tiden är inne och att dödsögonblicket varken går att skjuta fram eller tidigarelägga. I Koranen sägs: För alla [människor] är en frist utsatt, och de kan varken förkorta den eller förlänga den, ens med ett ögonblick, när den har löpt ut. (Sura al-Aʿrāf, 7:34)

  • Vi tror också att den som dör i själva verket har förts till livet efter detta.
  • Det finns en mängd autentiska traditioner tillskrivna profeten Muhammed b i vilka han nämner bestraffning i graven för de icketroende och de fördärvade, och sällhet för de troende och de rättfärdiga. Vi tror på allt detta men avstår från att försöka få reda på hur det går till, eftersom det mänskliga intellektet omöjligen kan bli varse dess beskaffenhet eller natur. Det mänskliga intellektet klarar endast analogiresonemang och deduktiv argumentation, och kan bara dra slutsatser om sådant som har samma förhållande och vars lagar är kända i den synliga världen.
  • Tillvaron i graven är del av den osedda värld som inte kan varseblivas med sinnenas hjälp. Hade det varit möjligt skulle det inte finnas någon som helst förtjänst med att tro på den osedda världen, det skulle inte finnas någon visdom i att uppfylla de religiösa plikterna och människor skulle inte finna det nödvändigt att begrava de döda. Vid ett tillfälle noterade Profeten: ”Om det inte skulle leda till att ni inte begraver varandra, skulle jag be Gud att låta er höra de bestraffningar i graven som jag kan höra.” (Ṣaḥīḥ Muslim: 2868; Sunan Nasa’i: 2058) Djur är undantagna religiösa skydigheter och kan därför höra ljuden från dem som straffas i sina gravar.

Förtjänster med tron på den Yttersta dagen

  1. Tron på den Yttersta dagen manar människor att leva ett gudfruktigt liv, göra gott, frukta Gudloch hålla sig borta från själviskhet och högdragenhet. Koranen kopplar regelbundet tro på den Yttersta dagen till goda gärningar. Följande vers är exempel på det: Ingen skall besöka moskéerna, Guds hus, utom de som tror på Gud och den Yttersta dagen… (Sura at-Tawbah, 9:18) Och de som tror på ett liv efter detta tror på denna [skrift] och de slår vakt om bönen… (Sura al-Anʿām, 6:92)

  2. Den påminner dem som är helt uppslukade i det världsliga livet och dess förgängliga nöjen om betydelsen av att tävla med varandra om att följa Gud l, manar dem att göra så mycket gott som möjligt medan de är i livet, och visar dem att det världsliga livet är flyktigt och att livet efter detta är den bestående boningen. Efter att Gudli Koranen har prisat Sina sändebud och nämnt deras goda handlingar berättar Han om vad som fick dem till dessa handlingar: Vi gav dem – en särskild nåd – ett sinne helt inriktat på evigheten. (Sura Ṣād, 38:46) Detta betyder att det var deras ständiga hågkomst av livet efter detta som var skälet till att de utförde sådana handlingar. När några muslimer vid ett tillfälle var för slöa för att lyda Gudloch Hans sändebud uppenbarades: Troende! Hur är det fatt med er? När ni kallas att kämpa för Guds sak klamrar ni er fast vid det jordiska; är ni så intagna av vad denna världen [kan erbjuda] att ni [glömmer] evigheten? Detta liv ger er bara torftiga fröjder jämfört med den eviga glädjen. (Sura at-Tawbah, 9:38) Tron på livet efter detta får en att inse att denna världens alla bekvämligheter omöjligen kan jämföras med den eviga sällheten i paradiset och inte heller är värda ett enda besök till helvetets eld. Det får en också att inse att denna världens alla svårigheter och prövningar för Guds skull omöjligen kan jämföras med bestraffning i helvetets eld, men skulle vara värda ett enda besök i paradiset.

  3. Den gör en nöjd med sin lott i livet. Man känner sig inte ledsen eller modfälld om man missar en världslig möjlighet. I full visshet om att Gudlinte låter belöningen för den som gör gott gå till spillo gör man i stället det som står i ens makt. Om något, det må vara mindre än en atoms storlek, med orätt eller på ett bedrägligt sätt har berövats en kommer det tveklöst tillbaka till en på Domedagen när man är i trängande behov av det. Varför ska någon då känna sig bedrövad när han vet att han kommer att få sin rättmätiga del i ett mycket avgörande läge på Domedagen?