Tro på Guds skrifter – Tron (imān) består av sex pelare

Innebörden av tron på Guds skrifter

Den ädla Koranen är skriven med stor skicklighet och precision utifrån stränga kalligrafiska regler. .

Innebörden är att ha en fast övertygelse om att Gud l har nedsänt ett antal gudomliga skrifter till ett antal sändebud, och att de innehåller Guds ord – ord som måste begrundas på ett sätt som är värdigt Hans majestät. Dessa skrifter innehåller sanningen, ljuset och vägledningen för människor i både denna värld och i livet efter detta.

Tron på de gudomliga skrifterna är en av de sex trospelarna. I Koranen sägs: Troende! Håll [fast vid] er tro på Gud och Hans sändebud och på den skrift som Han har uppenbarat för Sitt sändebud och på det som uppenbarades i äldre tid. (Sura an-Nisā’, 4:136)

I denna vers befaller Gud l de troende att tro på Honom och Hans sändebud och den skrift som Han har uppenbarat för Sitt sändebud, dvs. Koranen. Han befaller dem också att tro på alla skrifter som Han uppenbarade före Koranen.

Vid ett tillfälle definierade Profeten b tron (imān). Han sa: ”Det är att tro på Gud, Hans änglar, Hans skrifter, Hans sändebud, den Yttersta dagen, och att tro på ödesbestämmelsen och det goda och det onda i den.” (Ṣaḥīḥ Muslim: 8)

Vad innebär tron på de gudomliga skrifterna?

  1. Att tro att de verkligen uppenbarades av Gud l.
  2. Att tro att de innehåller Guds ord.
  3. Att tro på de gudomliga skrifter som Gudlhar namngett, som Koranen som Han uppenbarade för profeten Muhammed b, Tora (at-Tawrāt) som Han uppenbarade för Moses (Mūsā) och Evangeliet (al-Injīl) som Han uppenbarade för Jesus (‘Īsā).
  4. Att tro på det som står i dem.

Koranens unika och karaktäristiska kännetecken

Koranen är Guds ord som Han uppenbarade för vår profet Muhammed b. Därför bör vi vörda den, läsa den, begrunda verserna i den och anstränga oss till det yttersta för att hålla oss till instruktionerna i den.

Det räcker att säga att Koranen är vår vägledning i detta liv och skälet till vår frälsning i livet efter detta.

Den ädla Koranen har ett flertal unika särdrag som skiljer den från övriga uppenbarade skrifter:

  1. Den ädla Koranen tillhandahåller en sammanfattning av gudomliga påbud. Den kom också för att understödja och bekräfta det påbud om att dyrka Gud ensam som finns inneslutet i de tidigare gudomliga skrifterna.

I Koranen sägs: Vi har uppenbarat Koranen för dig med sanningen, som bekräftar det som består av [äldre tiders] uppenbarade Skrifter och vars uppgift det är att vaka över det. (Sura al-Mā’idah, 5:48)

Versen klargör att Koranen instämmer i och bekräftar den sanning, de utsagor och de trosläror som finns inneslutna i de tidigare gudomliga skrifterna, och är ett vittne om dem.

  1. Alla människor, oavsett språklig eller etnisk tillhörighet, måste följa Koranen och handla utifrån de direktiv som den ger, och det är, till skillnad från de tidigare skrifterna som uppenbarades för särskilda folk i särskilda tider, oväsentligt hur lång tid som har gått sedan Koranen uppenbarades. I Koranen sägs: …Denna Koran har uppenbarats för mig för att jag med den skall varna er och alla som nås av den. (Sura al-Anʿām, 6:19)
  2. Till skillnad från övriga gudomliga skrifter där tillägg och strykningar har smugit sig in har Koranen förblivit intakt eftersom Gudlsjälv har tagit på Sig att skydda den. I Koranen sägs:  Det är Vi som har uppenbarat denna Koran steg för steg och Vi skall helt visst slå vakt om den! (Sura al-Ḥijr, 15:9)

Vilka skyldigheter har vi mot Koranen?

  • Vi måste älska och vörda Koranen. Vi måste också värdesätta dess betydelse, ty den utgör Guds ord – onekligen de främsta och mest sannfärdiga orden.
  • Vi måste läsa den, recitera den och begrunda verserna i den. Vi måste också reflektera över den andliga vägledning och de utsagor och berättelser som finns i den, och använda den som en bedömningsgrund i våra liv genom vilken vi skiljer det som är sant från det som är falskt.
  • Vi måste handla utifrån dess påbud, lyda dess föreskrifter och göra dem till vår livsstil.

När Aisha, en av Profetens hustrur, tillfrågades om Profetens karaktär, svarade hon: ”Hans karaktär var Koranen.” (Musnad Aḥmad: 24601; Ṣaḥīḥ Muslim: 746)

I alla sina handlingar och i hela sitt världsliga liv var Profeten med andra ord förkroppsligandet i praktiken av Koranens föreskrifter. Han följde Koranens vägledning i sin helhet och försåg oss med ett enastående exempel att följa. I Koranen sägs: I Guds Sändebud har ni ett gott föredöme för alla som [med bävan och hopp] ser fram mot [mötet med] Gud och den Yttersta dagen och som ständigt har Gud för ögonen. (Sura al-Aḥzāb, 33:21)

Vilken är vår hållning när det gäller innehållet i tidigare uppenbarade skrifter?

En muslim tror att Toran, som uppenbarades för Moses, och Evangeliet, som uppenbarades för Jesus, var sanningar från Gud l. En muslim tror också att de bestod av påbud, vägledning och ljus för människor i deras liv i denna värld och i livet efter detta.

I Koranen informerar dock Gudloss om att Bokens folk, dvs. judar och kristna, har förvanskat sina gudomliga skrifter genom ändringar, utelämnanden och tillägg till de ursprungliga texterna som i sina nuvarande utformningar alltså inte är exakt som de var när Gudlförst uppenbarade dem.

Den Tora som finns tillgänglig idag är inte samma Tora som uppenbarades för Moses. Judarna har förvanskat den ursprungliga texten och förändrat flera påbud i den. I Koranen sägs: Bland de judiska trosbekännarna finns de som förvränger uppenbarelsens ord. (Sura an-Nisā’, 4:46)

Det Evangelium som finns tillgängligt för oss idag är på samma sätt inte det samma som uppenbarades för Jesus. Kristna förvanskade den ursprungliga texten och förändrade flera påbud i den. Om detta sägs i Koranen: Bland dem finns helt visst de som lindar sina tungor om Skriften för att ni skall tro att [deras förvrängda ord] är hämtade ur Skriften, fastän de inte är hämtade ur Skriften; och de säger: “Detta är från Gud”, fastän det inte är från Gud. Och så säger de om Gud mot bättre vetande det som inte är sant. (Sura Ᾱl ʻĪmrān, 3:78)

[I Vårt förbund] med dem som säger “Vi är kristna” tog Vi löften [också] av dem och även de har glömt en del av det som de förmanades att lägga på minnet. Därför har Vi låtit fiendskap och hat uppstå bland dem [och så skall det fortgå] till Uppståndelsens dag. Gud skall [en gång] låta dem veta vad deras handlingar [var värda]. (Sura al-Mā’idah, 5:14)

Den Bibel som idag finns tillgänglig för Bokens folk och som består av Gamla och Nya Testamentet innehåller en rad felaktiga trosuppfattningar, vilseledande missuppfattningar och falska utsagor och berättelser. Vi tror på de utsagor och rapporter som Koranen eller Profetens sunna visar är sanna, och vi tror inte på dem som de visar är falska. Resterande utsagor och rapporter ska vi varken tro på eller misstro, eftersom Koranen eller sunna inte visar att de är varken sanna eller falska.

Allt detta till trots ska en muslim visa respekt för dessa skrifter och får inte förringa eller vanhelga dem eftersom de fortfarande kan innehålla delar av Guds ord som inte har förvanskats.

Förtjänster med tron på de gudomliga skrifterna

Tron på de gudomliga skrifterna har en rad förtjänster, bland andra:

  1. Medvetenhet om den stora omsorg och oerhörda nåd som Gudlvisar Sina tjänare genom att till varje folk skicka en gudomlig skrift för att vägleda dem och hjälpa dem att nå lycka i detta liv och evig sällhet i livet efter detta.

  2. Medvetenhet om Guds absoluta visdom som finns innesluten i Hans lagar och i Hans lagstiftning för varje folk det som passar deras förhållanden och personligheter. I Koranen sägs: För var och en av er har Vi fastställt en lag och en levnadsregel. (Sura al-Mā’idah, 5:48)

  3. Tacksamhet mot Gudlför att ha nedsänt skrifter som innehåller ljus och vägledning för oss i detta liv och i livet efter detta. Helt visst är detta en storartad välsignelse för vilken vi bör tacka Gud l.