Tro på sändebuden – Tron (imān) består av sex pelare

Människors behov av ett gudomligt budskap

 

Människor behöver ett gudomligt budskap som kan visa dem Guds lagar och vägleda dem till den rätta vägen. Ett gudomligt budskap är förvisso världens ande, ljus och själva livskraft utan vilka världen tveklöst skulle vara utan liv och människan kastad ut i okunskapens och vilseledandets mörker.

Det är av detta skäl som Gudlkallar sitt budskap en ande, ty utan ande finns inget liv. I Koranen sägs: Så har Vi för dig [Muhammed, efter de tidigare profeterna] uppenbarat en ande. [Förr] visste du inte vad uppenbarelse betydde och inte heller vad [sann] tro innebar. Men Vi har gett dig [detta budskap] som ett ljus med vilket du skall leda dem Vi vill av Våra tjänare, leda [dem] till den raka vägen. (Sura aŝ-Ŝūrā, 42:52)

Även om intellektet normalt kan skilja mellan rätt och fel kan det omöjligen till fullo förstå detaljerna i en sådan distinktion eller utföra dyrkanshandlingar korrekt utan riktlinjer från uppenbarelsen och det gudomliga budskapet.

Framgång och lycka kan därför endast nås genom att följa vägledning från Guds olika sändebud. På samma sätt kan inte någon exakt gränslinje dras mellan rätt och fel utan att följa i deras fotspår. Så den som avvisar det gudomliga budskapet kommer tveklöst att leva ett eländigt liv i korrelation med graden av sitt förnekande.

En av trons pelare

Tron på Guds olika sändebud är en av trons sex pelare. I Koranen sägs: Sändebudet tror på vad hans Herre har uppenbarat för honom och de troende med honom. De tror alla på Gud och Hans änglar och Hans uppenbarelser och Hans sändebud – utan att göra åtskillnad mellan Hans sändebud. (Sura al-Baqarah, 2:285)

Versen gör det fullständigt klart att vi måste tro på alla Guds sändebud utan att göra någon åtskillnad mellan dem. Vi får därför inte som judar och kristna gjorde bara tro på några av dem och avvisa andra.

I detta sammanhang sa också Profeten när han definierade tron (imān): ”Det är att tro på Gud, Hans änglar, Hans skrifter, Hans sändebud, den Yttersta dagen, och att tro på ödesbestämmelsen och det goda och det onda i den.” (Ṣaḥīḥ Muslim: 8)

Innebörden av tron på sändebuden

Innebörden är att ha en fast övertygelse om att Gudlskickade ett sändebud till varje folk och samhälle som bjöd in till att dyrka Gud ensam l utan jämlikar, att alla Guds sändebud var sannfärdiga, rättfärdiga, pålitliga och rätt vägledda tjänare som arbetade hårt för att vägleda sina folk till den rätta vägen och till dem förmedlade Guds budskap i sin helhet utan att dölja, utelämna eller lägga till någonting. I Koranen sägs: Kan uppgiften för [Guds] sändebud vara någon annan än den att klart framföra [det budskap som de anförtrotts]?: (Sura an-Naḥl, 16:35)

Vad innebär tron på sändebuden?

  1. Att tro att deras budskap verkligen kom från Gudloch att Gudlskickade dem med ett och samma budskap, dvs. att dyrka Gud ensam l och undvika falska gudar. I Koranen sägs: Till varje samfund har Vi låtit ett sändebud komma [för att förkunna]: “Dyrka Gud och håll er borta från det onda!” (Sura an-Naḥl, 16:36)

När det gäller föreskrifter om tillåtet och otillåtet i de budskap som profeter förmedlade till sina folk varierar dessa beroende på vad som passar respektive folk bäst. I Koranen sägs: För var och en av er (varje samfund) har Vi fastställt en lag och en levnadsregel. (Sura al-Mā’idah, 5:48)

  1. Att tro på alla profeter och sändebud. Vi tror på alla de profeter som Gudlhar nämnt vid namn, såsom Noa, Abraham, Moses, Jesus och Muhammed, må Guds frid och välsignelser vara över dem alla. När det gäller de som Gudlinte har nämnt vid namn har vi en generell tro även på dem. Den som inte tror på budskapet från en av profeterna anses inte tro på någon av dem.
  1. Att tro på tillförlitliga rapporter och redogörelser för profeterna och deras mirakler som omnämns i Koranen och Profetens sunna, såsom berättelsen om hur Gudldelade Röda havet för Moses.
  1. Att handla i enlighet med föreskrifterna i den kodex som uppenbarades för vår profet Muhammed b – profeternas sigill och den främste bland dem.

Några kännetecken hos sändebuden

  1. De är människor och den enda skillnaden mellan dem och oss är att Gudlvalde dem för att ta emot Hans uppenbarelse och förmedla Hans budskap. I Koranen sägs: De som Vi har sänt före dig [som sändebud] var ingenting annat än män för vilka Vi uppenbarade [Våra budskap]. (Sura al-Anbiyyā’, 21:7)

De har därför inga som helst gudomliga attribut utan är bara vanliga människor som har välsignats med ett fulländat fysiskt utseende och klanderfria moraliska egenskaper. De är också de mest hedervärda i härstamning, samt begåvade med gott omdöme och en tydlig och övertygande talekonst. Allt detta gjorde dem lämpliga att ta på sig ansvaret för att förmedla det gudomliga budskapet och bära profetskapets börda.

Gudlhar valt ut sändebud från olika folk så att de kan utgöra ett gott föredöme för dem och så att människor kan gå i deras fotspår.

  1. Gudlhar valt ut dem bland människor så att de kan förmedla budskapet till människor. I Koranen sägs: Säg: «Jag är bara en vanlig människa som ni. Genom uppenbarelsen vet jag att er Gud är den enda Gud. Var och en som med hopp ser fram mot mötet med sin Herre skall [sträva efter att] leva ett gott och rättskaffens liv och att inte göra någon delaktig av den dyrkan som han ägnar sin Herre!» (Sura al-Kahf, 18:110)

Det står därför klart att profetskap inte kan förvärvas som ett resultat av andlig renhet, intelligens eller mental logik, ty profetskapet kan bara bestämmas av gudomlig vilja, och Gud l vet bäst vem som ska utses till sändebud. I Koranen sägs: Men Gud vet åt vem Han anförtror Sina budskap. (Sura al-Anʿām, 6:124)

  1. De är ofelbara i den meningen att de inte gör några misstag när de förmedlar budskapet och verkställer det som Gudlhar uppenbarat för dem.
  2. Sannfärdighet: De är sannfärdiga i ord och handling. I Koranen sägs: Detta är vad den Nåderike har lovat – budbärarna sade sanningen. (Sura Yā Sīn, 36:52)
  3. Tålamod och ståndaktighet: De kallade till Guds religion, de kom med goda nyheter och med varning, de blev utsatta för olika typer av svårigheter och umbäranden, men de bar tålmodigt allt detta för att Guds ord skulle härska. I Koranen sägs: Bär [Muhammed, motgång och oförrätt] med tålamod, liksom sändebuden [före dig]. (Sura al-Aḥqāf, 46:35)

Sändebudens tecken och mirakel

Gudlstöttade Sina sändebud med ett antal tecken och mirakel för att bevisa deras sannfärdighet och deras profetskap.

Ett mirakel (mu‛jizāh) är en extraordinär händelse i den fysiska världen som övergår alla kända mänskliga förmågor och naturkrafter. De utförs på Guds befallning av profeter för att göra dem trovärdiga som Guds sanna sändebud.

Exempel på mirakel är:

  • Moses käpp som blev en orm.
  • Jesus berättar för sitt folk vad de äter och vad de lagrar i sina hem.
  • Måndelningen för profeten Muhammed b.